e hënë, 20 dhjetor 2010

Öppet brev till riksdagens ledamöter inför dagens votering i sjukförsäkringsfrågan

Bästa riksdagsledamot,

Jag heter Jenny Fjell och är läkare (för närvarande jobbar jag med hjärnskaderehabilitering efter stroke och hjärmblödning mm).

Jag skriver till dig som riksdagsledamot inför dagens votering om förändringar i sjukförsäkringen och ber om din korta uppmärksamhet.

Våren 2008 startade jag nätverket Resurs. Vårt syfte är att organisera och ta till vara de sjuka och utförsäkrades och anhörigas intressen (De utförsäkrade kommer ju inom något år att uppgå till över 100 000). Vi är i grunden partipolitiskt obundna - människor drabbas av sjukdom oavsett partifärg, - man ska inte behöva ändra sina politiska värderingar bara för att man själv eller en anhörig drabbas av sjukdom. Nätverketes mål är två-faldigt - att ta hand om varandra så gott det går, och att föra fram konsekvenserna av den utförsäkringspolitik som förts de senaste 6 åren.

Det grundläggande målet med utförsäkringspolitiken (utförsäkring ur a-kassa och sjukförsäkring) är att sänka löneanspråken på arbetsmarknaden och ge arbetsgivaren en tydligare överhand i löneförhandlingarna. Utbudet av arbetskraft ökar vilket medför att möjligheten arbetskraften att ställa krav på dyra villkor begränsas. Det som kallas arbetslinjen handlar om att den som är sjuk eller arbetslös ska motiveras till att ta ett arbete även om lönen är väldigt låg eftersom ersättningen dels har ett slutdatum och dels är så låg att den är svår att leva på. Det anses av vissa ekonomer vara nödvändigt att hålla ned arbetskostnaderna till varje pris för att Sverige inte ska tappa konkurrenskraft på den globala marknaden. Tanken är väl att samhället genom de sänka lönerna ska bli mer produktivt och därmed klara finanserna bättre, vilket anses vara det enda sättet att trygga pensioner och välfärdssystem för framtiden.

Problemet med detta synsätt är att det bortser från att människan såväl biologiskt och socialt är mycket mer komplex än andra produktionsenheter. Människor förändras ständigt och liknas bättre med en planta i en blomkruka än med en robot. Under goda omständindigheter växer och prunkar vi, men om det blir brist på vatten eller sol vissnar vi lika fort. Vi behöver ständig näring i form av såväl mat som gemenskap och omtanke. De flesta vet att den planta som redan blivit skadad är mer känslig och behöver extra omsorg för att återhämta sig, det gäller också för människor som drabbats av sjukdom eller skada.

Men vi människor är inte bara som plantor i en blomkruka, vi är också knutpunkter i samhällsväven. En människas värde för samhället kan inte beräknas enbart utifrån vad den människan producerar i form av lönearbete. Vi påverkar ständigt varandra och en människas leende kan ge ökad effektivitet hos 10 andra utan någon ens lägger märke till det. Även om vi i dagens Sverige är vana vid att vara självständiga och oberoende kommer de flesta av oss att i perioder av livet behöva bli burna av andra, och det är en del av livets musik. Den ständiga växlingen mellan att bära och bli buren. Det borde vara lika oproblematiskt som andningen- att det i dagens Sverige inte längre är det är en stor dold kostnad för oss, såväl ekonomiskt som emotionellt.

Under mitt arbete som läkare och i nätverket Resurs har jag blivit varse hur otroligt illa mänga sjuka far som följd av tidsgränserna i sjukförsäkringen. Den som är sjuk behöver inte sällan låta sig bäras, bäras av en generös och tålmodig samhällskropp. Ju snabbare den sjuke kan slappna av, och ju tryggare han känner sig i att värmen och hållandet finns kvar ju snabbare kan han också återhämta sig från sin sjukdom och återgå till produktionen. Det innebär givetvis inte att den sjuke ska "lämnas i passivitet" eller "glömmas bort" - nej, samhällskroppens ekonomiska bärande måste givetvis kombineras med uppmuntran, stöd, gemenskap, medicinsk vård och proffsig rehabilitering. Som läkare inom hjärnskaderehab vet jag att människans regenerationskraft är helt enorm, men utan rätt näring och stöd riskerar den hjärnskadade att försämras och förtvina.

Vi är alla del av samhällsväven, vare sig vi vill eller inte. Ditt mående, din inställning och din röst betyder något.

Rösta bort de orimliga, omänskliga och oekonomiska utförsäkringsreglerna redan idag!


Bästa hälsningar,

Jenny Fjell

Leg läkare och intiativtagare till Nätverket Resurs

Nuk ka komente: